So I say, thank you...
Ikväll var jag nära att stanna inne och tycka synd om mig själv, men det gjorde jag inte. Snörade på mig älsklingsskorna och drog iväg på milen.
Sjukt jobbigt eftersom jag försökt komma igång med bodypump och spinning, vilket INTE är att jämföra med den hederliga löpningen. Så nu får jag skärpa mig och börja springa mera, jag älskar ju det :) :) :)
Start vid lägenheten, tjohojaja :)
Jag är verkligen ingen människa utan träning, jag blir bara sur, tvär och otrevlig. Ingen människa någon någonsin vill leva med helt enkelt. Blir som förbytt när jag får träna ur mig överskottsenergin, blir någon som någon möjligtvis vill och orkar vara med...
So I say thank you Milen and my Adidas shoes for the joy you bringing.
Who can live without it, I ask in all honesty, what would life be?
;)
