falkie

I skolan har vi nyss gått igenom LVU (Lagen om Vård av Unga) och jag har hakat upp mig på vissa saker omkring den.

När jag har sagt att jag tycker att det är bra att psykisk misshandel faktiskt räknas så tycker ändå många att den fysiska misshandeln är mycket värre och att det låter mycket mer skadligt än psykisk misshandel. Jag har väldigt svårt att hålla med om det. Jag anser dels att fysisk misshandel är en form av psykisk misshandel och dels så är den psykiska smärtan alltid mer svårhanterlig.

Jag är ju inte direkt någon expert lr så, men jag tycker och tänker väldigt mycket och det måste man ju få göra.

Eftersom jag nu tillåter mig själv att tänka och tycka så måste jag få uttrycka att jag tror att den fysiska smärtan när man blir slagen är hälften så svår att bära som den psykiska smärtan som medföljer av att bli det. Om det nu skulle vara så att den fysiska smärtan är värre så har jag så svårt att förstå varför vissa människor som har svårt att hantera sin ilska drar knogarna i väggen så hårt att det börjar blöda eller varför flickor med djupa psykologiska sår föredrar att skära sig under de stunder då den psykiska smärtan blir för svår att bära. Nu är det väl så som jag förstått också ett sätt att straffa sig själv när man börjar skära sig, men en av anledningarna är ju också att man vill döva den ångesten man känner för stunden eftersom den blir för svårhanterlig.

Så varför skulle ett slag vara värre än ord? Alltså ord är väldigt starka medel för att kunna skada någon, så varför tycker man att ord är så mycket mer harmlöst än ett hårt slag?

Om någon hamnar i en situation där den först får höra att den är värdelös och sen får en hård spark i magen, så tror jag inte att det är sparken som de analyserar i sitt huvud utan orden som uttalats innan de blivit det.
Om någon går ensam hem och blir överfallen och nedslagen så tror jag inte direkt att det är de brutna benen som gett störst smärta. För de läker ju. Däremot så kanske inte personen längre vågar att vara själv och går runt med en ständig rädsla hela tiden. Det kan ju vara i flera år, trots att det inte finns ett märke kvar på kroppen. Det är ju en psykisk skada av en fysisk misshandel.

Undrar om det här låter konstigt nu eftersom jag skriver hälften av vad jag tänker.

Vad jag menar är att jag tror att psykisk misshandel helt utan fysisk misshandel kan vara mer skadligt. Tänk att få växa upp utan att någon ser en, eller få växa upp i våldsamma hemmiljöer eller hela tiden få höra att man inte duger som man är och att det vore bättre om man aldrig föddes. Det är väl iaf jävligt svårhanterligt. Än värre så är det mindre synligt, det är ju inte säkert att det märks. Tänk hur många barn som går runt och blir psykiskt misshandlade utan att det ens märks eller ens kommer till någons vetskap, det är ju fruktansvärt, jag mår dåligt när jag tänker på det.
Så det ska jag inte göra idag, tänker helt enkelt inte spinna vidare på den tanken.

Vad jag egentligen vill få fram är att det är självklart fruktansvärt med fysisk misshandel, och jag hatar det, men att det är minst lika hemskt med psykisk misshandel.

Man behöver inte slå någon för att skada den för resten av livet.

För många kanske det inte är värt att nämnas, men för mig är det viktigt.
Säger som Marylin Monroe;
“I don’t know who invented high heels, but all women owe him a lot!”

Idag har jag tagit hand om några av mina älsklingar :)



Det är faktiskt synd om skorna på vintern, så man måste ge dom kärlek lite oftare
Vad passar inte bättre än en dag då jag också behöver det :)

Inge kul att bli sjuk inför helgen, får hoppas att det går över snabbt!
Under tiden har man ju tid att läsa lite, dock inte skola, orkar inte.
Lr film kanske...

Alla pratar ju om denna;



borde kanske se den...

Jag har faktiskt lite panik över min hårfärg just nu, vill så otroligt mycket färga tillbaka den blonda färgen. Fast jag har bestämt mig för att vänta ett tag till, tills nästa månad när det börjar bli ljusare ute.
Var dock väldigt nära igår;

Tog upp mobilen, ringde frisören, la på.
Satt ett tag och tänkte
Tog upp mobilen, ringde frisören, la på.
åååååååhhh!! Beslutsångest.

Så jag gick till konsum och köpte den mörkare färgen bara för att försäkra mig om att det inte kommer inträffa ett frisörbesök den här månaden.

Hittade en gammal bild, kan vara 5-6 år sen kanske...

Medan herrarna slet så lagade jag mat, det kallar jag teamwork. Precis när maten var klar var det bara att sätta sig ner och se ner Hellner gled över mållinjen med den svenska flaggan, ME LIKE!



Gjort tomatsoppa, veglasagne och gulbetor i ugn idag, känner mig nöjd :)


Quorn istället för köttfärs, aubergine och zucchini istället för pasta är min melodi :)

Imorn är det bara att gå upp vid 6 för då smäller det på isen, woohoo!!

Tänk när man får sitta med dessa två precis där :)



Me Like <3

"Vi längtar inte tillbaka till bestämda saker, utan efter de känslor de utlöser hos oss"
-Sigmund Graff

Det spelar alltså ingen roll vilken dag det är eller vad vi gör, utan vad vi känner när vi gör det.

Gör det du tycker om och tyck om det du gör!

Det är helt otroligt hur mycket snö det har kommit ner!! Vart kommer allt ifrån ens, fattar verkligen inte.
Tycker dock att det är så himla kul att vi äntligen fått en vinter som kan kallas för just vinter. Alla andra år har man klagat på blask och mörker, men iår är det annorlunda, iår är det som det ska vara :)

Måste ändå erkänna att den här vintern har varit lite svårare än andra av just en anledning;
Jag saknar mina hundar så förbaskat mycket! Skulle ge vad som helst för att få ge mig ut i spåren med dom igen.

Usch, jag blir så blödig av all denna sport. Folk som dör, som misslyckas, som vinner och som kraschar och sen tar brons!

Idag älskar jag Anja!!
Igår lyssnade jag på radion när de intervjuade Anja efter kraschen och hon hade verkligen gråten i halsen... då kände sig inte Ann-Sofie Falk som världens starkaste människa direkt, fyyy fan alltså.
Men idag, idag är jag glad igen, för nu är Anja glad :)

Jippieee, brons till Anja!!

Orkade inte hålla mig från semlan idag :)
Göööttt :)

I onsdags hälsade vi äntligen på Noa Rickard Ek :)
Så himla söt bästervännens nykomling

Fattar dock inte hur han orkade vara still den lilla sekunden, det skulle hända saker hela tiden.

Idag kändes det som om jag fick en "liten" present.
Sprang från S för att hinna med bussen och när jag väl satte mig så ringde jag upp Johanna i gruppen som sa att jag inte behövde komma dit. Jag reste mig från platsen, två minuter innan bussen skulle gå, berättade för busschaffören att jag inte kommer att åka med. Han skrattade åt mig och tyckte förmodligen att jag var lite konstig. Där kommer jag först springande och tre minuter senare går jag hellugn av bussen och säger att jag inte ska med. Jag hade iaf börjat fundera :)

Men det gör ju inte mig så mycket för nu har jag ju så mycket fler möjligheter med mina dagar eftersom jag inte behöver dit imorgon heller. Körde ett spinpass 75 idag och kan köra träning på morgonen imorn, så jääävla skönt!!! Jag mår så bra när jag får träna så mycket jag vill :)

Samtidigt som jag är så glad över att jag fick så mycket mer tid, så blir jag samtidigt så nere av det faktum att det tar så mycket mer tid att vara i Örebro än att läsa här. Tänk hur mycket tid och så mycket jag skulle kunna göra om jag läste här. Det skulle t.o.m. kännas som om jag hade ett liv. Jag skulle inte behöva jobba så mycket för att ha råd att pendla och jag skulle inte behöva vara borta 7-8 timmar för en föreläsning som skulle ta två. Jag skulle inte behöva pussla ihop varje dag och jag skulle kunna göra så mycket mer med min dyrbara tid.

Men idag är jag GLAD, för jag har fått tid och det är allt jag äger och har ;)

Jag behövde gårdagens kväll...
Var riktigt mysigt.



Me and my Diva


Vackra flickor som firar en 25-åring


LOVE


Diva och 25-åringen Sandrus


Munkfors, hell yeah :)


Fina, fina flickor


Karin och Mallan


Karin, Mallan och Christian


Anton och jag, inte bästa minen på mig kanske :P

Sitter i soffan vid syss och har tusen böcker omkring mig, ska det va så ska det va!
Rörig av en massa saker nu, men det ska man väl vara :)

Gjorde ett språktest imorse och klarade det förhoppningsvis, vill ju söka USA eller Kanada. Inte så många platser att slåss om, men jag ska göra det iaf!

Tack och lov så rädda Anton mig, stackarn. Fick låna bilen idag och det var verkligen tur, hade aldrig hunnit annars...

I helgen vill jag helt ärligt inte göra ett skit, hoppas att jag klarar av det...

Idag är en sådan där dag som jag skulle vilja sopa under mattan.
Har inte hunnit med hälften av det jag skulle ha gjort, missade spinningpasset och mår illa som fan. Det var ju egentligen tur i oturen att jag missade passet eftersom jag förmodligen hade spytt på den framför, men jag blir så arg på mig själv när jag missar tiden. Jag fattar inte hur jag kan vara så tankspridd att jag blandar ihop träningstiderna!

Har iaf gjort det som skulle göras för grupparbetet idag och det känns skönt. Himla massa som jag måste läsa och jag måste verkligen börja läsa ikapp en del saker eftersom det känns som om jag inte kan det tillräckligt, och det stör mig.

Har iaf klarat av en termin nu och det ska man väl vara glad för, men är FF det? Nej, icke. Jag är riktigt upprörd faktiskt. Förra tentan jag fick tillbaka var så nära VG man kan komma utan att få det och när jag gick till läraren så hade hon ingenting att komma med, så jag fick gå till kursansvarig för att få lite mer feedback. Min tenta innehöll nämligen inte en enda kommentar förutom att jag skrivit "denne" istället för "denna" och läraren sa att jag inte kunde ha gjort det bättre och att jag inför nästa tenta inte skulle ändra på någonting, hur dum i huvet får man bli? Det komiska i det hela är att samma lärare gav mig VG på den här tentan. Jag fattar INGENTING. Dessutom så ifrågasatte hon varför jag ville satsa på VG när ingen arbetsgivare bryr sig, men halllllå? Jag bryr mig, det är för min skull jag sätter upp sådana mål. Nej, som sagt jag är väldigt upprörd över det här. Så himla surt att få G på en kurs utan ha kunnat göra den bättre enligt läraren som betygsatte mig.

Andas...

Men det är skönt med en termin avklarad.

Dock är det inte så mycket som flyter på nu och jag trampar i en liten uppförsbacke, men då är det att köra järnet, för det är ingen annan som kommer dra mig upp.


What doesn't kill you make you stronger

Idag testade jag äntligen Ki box på friskis och det var verkligen roligt! Hoppas att jag har träningsvärk imorgon :D


För övrigt så känns det skönt att vara hemma igen.
Inte för att klaga på min sovplats i Öret, för vi hade riktigt mys igår :) Bra film och allt.
Men det är så skönt att komma hem när man vart borta.
Men som sagt, min sovplats i öret är perfekt ;)