falkie

Enligt Helen Fisher så består och startar kärleken av tre faser som styrs av hormoner;
Lust. Attraction. Attachment.

Lust handlar, som man själv kan räkna ut, om sex och drivs av våra könshormoner testosteron och östrogen och hjärnan har som minst kontroll i det här stadiet. Tro nu inte att det är endast män som drivs av testosteron och kvinnor av östrogen, det är bara halterna av dessa hormon som skiljer kvinnor och män åt, men vi har dem alla.

Den andra fasen, Attraction, styrs mer av dopamin, adrenalin och serotonin och i den upplevs en känsla av nyförälskelse och passion. Dopaminerna gör att man tappar aptiten, blir hyperaktiv, sover mindre och får ett ökat begär av njutning. Adrenalin gör att hjärtat slår snabbare, man svettas och kan få muntorrhet. Serotonin påverkar minnet och bidrar genom bilder och andra sinnen till att man får svårt att släppa partnern även när denne inte är närvarande. Serotonin gör även att man blir glad, positiv och nöjd. Fasen varar i ca 3-6 månader och det är efter den tiden förhållandet testas och då många tonårsförhållanden tar slut.

Vad som sedan tar förhållandet längre kan vara ett behov av trygghet, dröm om familj eller att förhållandet helt enkelt får en att må bra.

Tredje fasen attachment som översatts på svenska till beroende, men som jag själv tycker passar mer som tillgivenhet eller böjelse, styrs av oxytocin och Vasopressin. Vasopressin frigörs efter sex och skapar ett begär att skydda och vaka över sin partner och kan på sätt också leda till svartsjuka eftersom man känner ett behov av att driva bort konkurrenter. Oxytocin är vårt må-bra-hormon och frigörs även den efter sex, men också vid beröring, njutning av god mat och massage. Den håller oss lugna, positiva, välmående och skyddar kroppen för stress, sjukdomar och ångest.

Sammanfattning av denna korta sammanfattning.

Det är alltså inte konstigt att vissa tappar matlusten, har svårt att somna, blir överenergiska och har svårt att släppa tanken av ”den nya speciella personen” eftersom det är hormonerna som styr kroppens reaktion i den andra fasen av kärlek. Inte heller är det konstigt att hjärnan har som minst kontroll när det gäller ren åtrå, eftersom det är könshormonerna som styr då och att man känner sig lugn och harmonisk senare i förhållandet eftersom det är andra hormoner som frisläpps då (om man inte dragit på sig svartsjukan, som är den värsta sjukan av alla).

Det bästa med denna vetskap är att det leder till andra intressanta frågor.

Om det nu är så att män tänker på sex oftare än vad kvinnor gör, betyder det då att deras hjärnor är mer förvirrade då och att de på så sätt också inte tänker lika ofta? Det skulle ju isådanafall förklara varför kvinnor tänker så mycket mer än män :P.

Förklarar detta varför det känns så svårt att ha både stark passion och en enorm trygghet i samma relation? För att det är i två helt olika hormonella stadier?



Inte vet jag…

Vad jag vet är att detta tar ju udden av det s.k. magiska i kärlek.
Fast bara idag och igår. Kanske.