falkie

Jag har så svårt att förstå hur det kan vara så svårt att tacka sig själv för saker man själv gör för sig själv och andra. Hur det kan komma sig att jag och antagligen fler därtill känner ett större ansvar gentemot andra att tacka och bekräfta dem än ett ansvar gentemot en själv att ge sig själv tack och beröm. Märkligt är också att det nästan känns skuldbelagt att berömma sig själv för sådant som man egentligen borde vara väldigt stolt över, men att det är accepterat att andra får berömma en för precis samma sak. Det är inte att vara självupptagen när någon lyckas uttrycka en tacksamhet och stolthet över sig själv, det är rent och skärt folkvett och alla har rätt till det.

Inte för att jag aldrig kommit på mig själv att tänka tanken vem fan tror hon/han att hon/han är, för det har jag verkligen gjort och det skäms jag grymt mycket för efteråt. Egentligen borde jag tänka vem fan är jag som inte låter han/hon få berömma sig själv för något som jag själv förmodligen inte skulle varit sen att berömma henne/honom för ändå. Jag har ett märkligt beteende, och det skäms jag för. Vad värre är att jag kommit på mig själv att tänka samma tanke om mig själv ”ett par” ggr, vem fan tror jag att jag är. Vilken extremt farlig tanke egentligen, och hur skrämmande vanlig är inte denna tanke.

Den viktigaste personen i livet att bekräfta är en själv, må så vara en klyscha men fortfarande lika sann. Risken med att inte bekräfta sig själv är att senare söka bekräftelse hos andra, vilket är en väldigt ond cirkel. Den onda cirkeln består sedan av att söka hos andra det man inte lyckas finna hos sig själv. Jag skulle vilja påstå utan att känna minsta tvivel om att det är självskadebeteende att behandla sig själv på det viset, att inte tillåta sig själv att bekräfta och berömma sig själv.

Det är ändå svårt att ge sig själv det, eftersom det inte är särskilt accepterat att tycka om sig själv så pass mycket för att kunna uttrycka det inför andra. För min del kan det ibland leda till att jag inte ens lyckas med det när jag är ensam. Det ständiga präglandet av Sveriges Jantelag; Du ska inte tro att du är någon och definitivt inte bättre än andra.

Vilket skitsnack egentligen. Man får tro och tycka vad man vill så länge det inte skadar andra, och att andra stör sig innebär inte att man skadar dom. Det är tillåtet att tycka om sig själv och att vara stolt över den man är.

Idag har jag mycket att vara stolt för, så jag tackar mig själv för det jag har lyckats uppnå!

Disciplining yourself to do what you know is right and importance, although difficult, is the highroad to pride, self-esteem, and personal satisfaction.

 -Margaret Thatcher