Städa lr??

Är det inte konstigt att killar kan ursäkta sig när de ska städa med att de inte tycker att det är så stökigt och skitigt. Det är helt enkelt för att de har grus i ögonen och inte skulle reagera om damtussarna satt på deras ögonfransar. Att en kille säger att det inte är stökigt är jämförbart med en älg som skulle påstå att det inte syns om den legat i snön (Om ni inte visste det så ser det jävligt äckligt ut). Anledningen till att de inte ser är för att de är bortklemade pojkspolingar som haft en morsa som städat upp efter dom hela tiden. Måste verkligen påminna mig själv att aldrig bli sån.

Dessutom så förstår jag inte meningen med att fuska med städningen när den väl görs. För det första så kan man ju göra det ordentligt om man ändå gör det och bespara både tid och tjafs, och för det andra så håller det sig renare längre vilket alltså leder till en logisk förklaring till varför man vill att det ska göras ordentligt.

Vad jag heller inte kan förstå är att det verkar som om det är underförstått att tjejer tycker om att städa. Vem är så jävla dum att den tänker det egentligen? Varför skulle en tjej tycka mer om att städa än en kille? Hur roligt är det att damsuga och moppa golven? Det är inte roligt för någon (med få undantag, ett nere på hamngatan).

Och det där med könsroller och att det är kvinnan som ska sköta hemmet är ju bara löjligt, hallå 2010, vi är här. Jag skiter fullständigt i hur det har varit hemma när de växte upp och hur andra har det runt omkring. Det är bara ren och skär lathet att inte städa hemma bara för att man vill iväg och göra…. Ja va fan som helst bara de slipper. Som om deras fritid är mer värt än någon annans.

Jag tycker inte om att höra att det är så här för så himla många, för jag tycker att det är förjävligt rent sagt. Det är hushållssysslor som gör att det faller eller brister, men jag tror faktiskt inte att så många förstår det. Det är ju bara att tänka på vad man bråkar om mest…. Hmmmm… vad kan det vara.

Vad det egentligen handlar om är respekt. Att ta hand om ett gemensamt hem är att vårda om ett förhållande och så enkelt är det. Det är inte att hålla någon hårt eller vara pest och pina. Det är bara att kräva vad man bör kunna kräva av vem som helst som är över 20 år, för så himla hemskt är det inte. Det är att ta ansvar och inte att egentligen vara tvungen. Det är bara att inse att man lever tillsammans med någon och att den förtjänar lika mycket respekt tillbaka. Inte fan säger någon till mig ”Ååååhhh Fia, toffel da, tvungen att vara hemma och städa p.g.a. Anton” om jag stannar hemma istället för att mötas på stan. En tjej kan helt enkelt säga att hon inte har tid för att det är stökigt och skitigt hemma, men det skulle aldrig falla en kille in. Why oh why?

En komisk grej med det hela är att ibland så ifrågasätts det varför man tjatar så hela tiden. Som om man borde ge upp för det är ingen idé, han är obotlig. Men va fan spelar han på triss för när han aldrig vinner. Jo för att plötsligt så händer det… och det är precis samma sak som jag väntar på.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0