Lite... ja..
Ibland kan jag vara lite... negativ om man säger så.
Imorse kryllade det av bilar i stan, de var överallt, inte en enda parkeringsplats fanns det (där jag ville stå). Jag var förbannad, vansinnig och urlett. Det spöregnade och folk hade inte vettet att ta cykeln så att jag kunde få ställa bilen där jag ville, jag tycker att det är för dåligt hur de beter sig. Så jag svor åt alla bilar och de som gick ur dom, för att de inte tänkte på mig. Jag som fick gå i regnet, genomdränkt till min avbokade tid och slå mig ner som ett åskväder. Råkade liksom vakna på fel sida imorse och jag tyckte på något sätt att jag kunde få vara lite förbannad. Kände mig nästan som Hôlm när han har försovit sig, totalt sinnesrubbad. Hade mitt humör hållit i sig så kunde man nästan ha misstänkt en grav personlighetsstörning. Men det gick över, till slut. När jag fick ställa tillbaka biljäveln och få i mig lite mat.
En hungrig och trött Ann-Sofie borde ha körförbud och besöksförbud hos.... ja alla.
Det där med positiva tankar råkar jag liksom glömma bort ibland... ups!
Men jag är snäll egentligen, jag blir bara lite... neg ibland...
