En vardagstanke
Idag när jag satt på bussen och det strömmade in ett helt gäng gymnasieelever så kom jag på mig själv att tänka:
De tror att livet börjar nu, att det är nu det börjar på allvar. Sedan kom jag att tänka på hur många gånger har jag inte själv tänkt just den tanken, att nu ”nu börjar livet”. Livet börjar ju inte nu, det är just nu. Det var igår och kommer förhoppningsvis imorgon, men det är nu. Det fortsätter nu, men började vet vi alla när det gjorde.
Det är så farligt att gå runt och vänta på att livet ska börja, det är då man riskerar att vakna upp en dag och inse att det faktiskt har varat en väldigt lång tid, men att man inte har gjort särskilt mycket med det.
Att leva är ett begrepp som kan innebära så mycket, men innehåller egentligen allt. Att leva är inte ett tillstånd av fullkomlig lycka och fullgörande av sig själv, det är varje dag, hela tiden. Det är.
Det kom jag att tänka på :)
